Lumparminnen

Skicka gärna dina bilder från din lumpartid med lite text till den här sidan!


En svensk värnplikt under kalla kriget del 3
Efter en lång tidsödande tågresa upp till Norrland och slutdestinationen ( på 80-talet var det enkelspår från ungefär Gävle och hela vägen till nordligaste Norrland, vilket resulterade i att man fick invänta mötande tåg lite då och då. Detta gjorde att det tog lång tid att färdas sträckan om man t.ex. åkte från Stockholm och till Umeå, där ”Tallen” skulle stiga av för vidare transport med buss eller annat färdmedel till regemente I 20!) Väl framme vid kasernvakten, där man visar sin inkallelseorder och legitimation blir ”Tallen” hänvisad till den barack som hans pluton hörde till! Trött och sliten lägger sig Tallen och hans kommande vänner i de blå/vit rutiga bäddarna för att sova för natten! Det är nu allvaret börjar för den värnpliktige Tallen på Regementet I 20 som skyttesoldat i 10 Kompaniet, tredje Plutonen (Åsele Plutonen).

Tidigt på morgonen väcks de sovande värnpliktiga av höga ljud och skrik om att det är uppställning i korridoren om en halvtimme! Senare under plikten kunde tiden kortas ned till allt från fem till tio minuter! Efter en kort uppställning, då de värnpliktiga välkomnas till tjänstgöringen på regementet försöker man att ta sig ner till matsalen i samlad trupp i ”otakt” för att få i sig den första Militära Frukosten! Därefter tar man sig till materialförrådet för att få sin utrustning typ kläder skor gasmask, ja det hette så då, idag säger man skyddsmask. Lång- och kortkallingar, blandat med uniform M/58 och M/59 åker ned i en säck. Ja man fick  ut allt utom sitt vapen! Det är när jag (ORDF.) intervjuar den riktiga ”TALLEN” som han berättar om en händelse när hans Pluton står och väntar på sin tur att få ut utrustningen av soldaten bakom disken, dvs. Rusthållaren som ofta var civilanställd, med värnpliktiga hjälpredor som gjorde vapenfri tjänsteplikt! Vad som utspelar sig visar lite av den andan som fanns vid kalla krigets tid och den verbala ordergivning som ofta kom till användning då befäl och överordnade tilltalade de värnpliktiga! Nu är det så här, Tallen och hans Pluton står och väntar på sin tur för att få ut utrustningen och framför dem står en Pluton från K4 som också tar ut sin utrustning då från I 20 gs  förråd, då den värnpliktige Plutonsbefälet vänder sig till rustmästaren och begär att få ut nio stycken AK-4 ror och ett ”SPJUT” då en värnpliktig av dem var ”färgad” eller som sa på 80-talet, en ”Neger”.
För Tallen och hans ”Kamrater” väntar den kommande ”Gröt tjänsten”.


En svensk värnplikt under kalla kriget del 2
Nu har vi kommit fram till att ”Tallen” ska göra sin värnplikt i vår fiktiva historia, (vi blandar bilder och berättelser, men alla bilder och händelser är sanna och har skett en gång i tiden!).
En dag, ca. ett och ett halvt år efter att ”Tallen” utfört sin mönstring i Boden får han hem ett brev från Försvarsmakten, en så kallat inkallelseorder för militärtjänstgöring, värnplikt eller i folkmun Lumpen! Nu får han till sin fasa veta att han ska placeras i ett skyttekompani högt upp i Norrland! Man tog mycket folk till tjänstgöring från de södra delarna av Sverige upp till Norrland då det var brist på folk att välja mellan i norr! En annan sak som myndigheterna hade lärt sig under första och andra världskriget var att inte skicka ut soldater by vis, för när soldaterna kom hem på permis, så hade kanske så många som 60-70 % av dem dött eller var saknade! Detta resulterade i att det var svårt att få tillbaka soldaterna ut till slagfältet!
Så vår vän ”Tallen” sätter sig snällt på ett tåg och påbörjar sin färd mot norr!
Jag kommer så väl ihåg när jag själv (läs Ordförande FMB) tog mig upp till det kalla och mörka Norrland för min värnplikt! Iklädd afghanpäls, långhårig och med en lånad Postsäck från Posten i Sigtuna för mina personliga saker, satt där ensam på ett tåg på väg norrut. Minns inte riktig var det var, men tror att det var vid Gävle tågstation som jag såg att det var fullt med poliser på perrongen. Strax efter att tåget stannat, fann jag mig omringad av ett antal aggressiva polismän och en upprymd? tågkonduktör. Det skulle visa sig att det nyligen hade skett ett postrån och att konduktören hade larmat polisen när han sett min postsäck och inte riktigt tyckte att jag såg ut som att jag var på väg till att göra lumpen (man fick visa upp sin inkallelseorder till konduktören som var din färdbiljett). Ja, efter mycket om o men då de hällde ut innehållet med kallingar och annat roligt på tåggolvet till de andra resenärernas förtjusning, trodde polisen på mig och jag fick fortsätta med en in- och utvänd postsäck mot mitt mål!

En svensk värnplikt under kalla kriget del 1
Vår berättelse handlar om, låt oss kalla honom ”Tallen” så ingen blir utpekad, från att han mönstrar in och tills han blir avskriven från det militära! Det är tidigt 80-tal och ett antal unga män anländer till Boden i Norrland för att mönstra/skriva in sig till värnpliktstjänstgöring! Här genomförs diverse tester och hälsa, styrka, hörsel m.m. kollas. Man får träffa en psykolog och ett högre befäl (tror att det hette inskrivningsbefäl eller mönstringsbefäl? ) där man diskuterar ett lämpligt regemente för Tallens kommande grundutbildning/värnplikt. 6 till 8 månader efter att Tallen genomfört sin mönstring kom det med posten hem en ”Preliminär inskrivningssedel” med vilken befattning  och vilket eller vilka förband Tallen preliminärt var uttagen till. Av inskrivningssedeln framgick också  den period under vilken Tallen får räkna med att påbörja sin grundutbildning/värnplikt! Med inskrivningssedeln följde också en inskrivnings-/tjänstgöringsbok, där Tallen nu skulle samla alla handlingar och papper gällande militärtjänstgöringen! Tjänstgöringsboken och den så kallade dödsbrickan, Dog Tag eller ID-brickan skulle medtagas han åkte in på tjänstgöring eller värnplikt. Brickan kom till under 1950-talet då kalla kriget var i full gång och atombombkrig upplevdes som ett reellt hot och Sverige i början av 60-talet började ge alla nyfödda id-brickor av stål. Det var Skatteverket som utfärdade id-brickorna men det fanns även brickor från försvarsmakten. Sedan 2010 delas inte id-brickorna ut längre!


Här är lite lumparminne från finska gränsen 1939-41.


Nu under Corona tider kan vi väl hjälpas åt och hitta gamla lumparbilder och minnen från värnplikten under kalla kriget! Leta i gömmorna hemma och prata med de lite äldre om de har några bilder! Mina egna lumpenbilder är nog slut (nästan ingen hade kamera och ”INGEN HADE MOBIL TELEFON”).  Men under denna månad kommer jag att fylla på med bilder från 1939 och ett litet reportage om en av föreningens medlemmar som låg inne som KSP-skytt på I 20 Umeå under kalla kriget  och hade tjänstgöring i det tionde Åsele kompaniet! Vad den tredje Plutonen i tionde kompaniet kom att utsättas för kommer ni att få höra eller läsa här under Maj/juni 2020.


Den här lilla kopparramen (14 x 6 cm) har FMB:s kassör efter sin far, som var inkallad under kriget och låg på K2 i Helsingborg. Han var bara 19 år på den första bilden, 1933, och 27 år på den andra bilden 1941.


Finska gränsen 1939-41

Fick lite bilder av en vän på hans morbror som låg förlagd vid finska gränsen mellan åren 1939-1941! Kommer att fylla på med lite mer bilder senare!


Repmånad 1989


Kommer inte riktigt ihåg var denna bild togs under repövningen 1989.
Vi övade någonstans vid polcirkeln och att det var kallt, mörkt och mycket snö kommer man väl ihåg!


Bilder från Finland
Vi fick lite bilder av vår föreningsmedlem Rolle. Rolles farfar låg inne på ett maskingevärskompani, vi vet dock inte vilket men det var under Vinterkriget!
Även hans morbror och far gjorde sin värnplikt i det finska försvaret!


Minnen från Lohtaja

Lumpen i Finland 1975. Kari, en av våra föreningsmedlemmar gjorde sin värnplikt i Lohtaja, Finland 1975. Han tjänstgjorde i det motoriserade kustartilleriet.
Tack för fina bilder!


Utan spaning-Ingen aning

Sverige var återigen anfallet. Hela landet hade åkt på stryk och bara några få
motståndare återstod.
Snabbare än snabbt skulle staben ut i skogen. Bensinen var hårt ransonerad men
några få fat återstod. Fordonsparken var den sämsta som fanns kvar. Allt nytt och bra
var utslaget. Ur de mest bortglömda Mobförråden hämtades Jawor och antika Scanior.
Mitt i natten växte en stab upp i ingenting. En tall blev plötsligt tung radiolänkmast.
Mat och sjukvård fungerade. Undertecknad och ett gäng grabbar, mest samer, gled
ut i det vintriga ingenting-landskapet för att hindra motståndarens fjärrspanare.
Utan spaning – Ingen aning, som alla vet.
Och…efter några timmar revs allt ned. Genom skogar och kärr flyttades allt till en
ny plats och all vår möda startades om igen.
Efter några dagar kunde vi ibland få kontakt med andra förband. Det dök upp IKV91:or
och ett gäng stridsvagn S. (Deras schaktblad var mycket användbara i snön.)
Någon gång hälsade vi på några gömda bjässar till bandkanoner i snön.
Vi blev ganska duktiga på att jobba utan att sova eller vila. Allt var blött och smutsigt.
Det blev allt jobbigare att ”gå på toaletten”. Allt blandades till en lukt, som ingen som var med,
kan glömma. Jodå, visst hittade vi motståndare. Tyvärr fick vi inte göra vad vi ville med dessa …
Uniformen var krigsuniform m/58. Den andra, m/59 hade man på kaserngården. Beväpningen
var fortfarande m/45B hos oss skogsflanörer. Vi var mycket glada över att slippa släpa på
tyngre bössor. Tack försvaret!

Ja, så var verkligen lumpen, övning efter övning. Blött, kallt och eländigt.
Jämför med idag när våra staber ligger vägg i vägg i Stockholm och ingen kan bygga
upp ett försvar ute i ingenstans.

Men vi var väl ganska duktiga på det vi höll på med. Det som talar för detta är alla mina
krigsplaceringsorder, som envisades med att vara ”Kod RÖD” under en stor del av 80-talet
men det är väl kval. Hemligt än idag.


Ryssen kommer
Kommer nog aldrig att glömma bort operation Norrsken som hölls vintern 1982.
Det var kallt, riktigt kallt! Temperaturen pendlade konstant mellan minus 28 och minus 32 grader. Många förfrös både fingrar och tår, så även jag. Man fick försöka att värma fingrarna i armhålan. Bilar gick inte att starta och våra vapen krånglade i den stränga kylan.

Lump

Operation Norrsken 1982
 Övningen hölls i norra Sverige mellan den 6-9 mars 1982 men många förband låg ute i fält mycket längre än så. Vi övade i ca tre veckor i den stränga kylan.  Totalt deltog av flygande förband 21 divisioner, två helikoptergrupper och en sambandsflyggrupp. För första gången i en större övning genom fördes trupptransporter med Tp 84 ”Herkules” som transporterade ca. 7.500 man under övningen. Och nog var det norrsken, vill jag lova …


lumparminne

En och annan sån har man åkt i … på flaket!


Värnpliktsmedaljen

medalj
Försvarets värnpliktsmedalj var en medalj som tilldelades de svenskar som fullgjort värnplikt med godkänt betyg åren 1901-2010. Den instiftades den 16 augusti 2002 av överbefälhavaren och utdelades även retroaktivt och postumt. Sedan 30 juni 2010 är medaljen vilande. Medaljen är i silver av 8:e storleken. Nu när den nya militära grundutbildningen (värnplikten) införs på nytt återinförs medaljen under nytt namn – Grundutbildningsmedaljen. Det finns vissa regler om hur dessa medaljer får bäras, respektera detta!

Regeringen har beslutat att återinföra värnplikten från och med den 1 Juli 2017. 13 000 ungdomar kommer att kallas in till mönstring (födda mellan 1999-2000). Av de som gör de fysiska och psykiska testerna vid mönstring tas 4.000 ut för värnpliktsutbildning 2018.


lumparminnen

”Oh! En sån här rattade jag på 1980-talet.” Freddan L. står och drömmer sig tillbaka i tiden på fordonsmuseet Arsenalen 2016


Kalla kriget

Mer ”kalla kriget” än så här kan det knappast bli!
Ordförande i FMB (2015) någonstans i Sverige på 80-talet.