Lumparminnen

Skicka gärna dina bilder från din lumpartid med lite text till den här sidan!


Okända VPL-soldater från LV 6 1968-69


FIB aktuellt

Många värnpliktiga kom nog under sin tjänstgöring i kontakt med en speciell tidning som ofta dök upp på regementets logement, eller ”Luckan” som de värnpliktiga kallade lokalen/rummet, där man vilade och sov m.m. FIB Aktuellt eller Folket I Bild Aktuellt som är tidningens rätta namn innehöll all möjlig läsning om till exempel kändisar och högheter. Mitt i tidningen fanns även ett så kallat utvik med mer eller mindre avklädda damer! ,,, Även tidningen Lektyr hade militärserier i sin upplaga som tex. 47:an Löken en serie ritad av Lennart Elworth, en svensk original serie endast för Lektyr! Det fanns också en sida där värnpliktiga kunde skicka in roliga saker som de har eller upplevde när de låg inne i ”Lumpen”. Här är några exempel tagna ur tidningen FIB aktuellt Nr 16, 5 april 1969! Ordf. 2024-02-12


En svensk värnplikt under kalla kriget del 11
Muck
Nu har äntligen den stora dagen kommit för ”Tallen” och hans värnpliktiga kamrater. Militär utryckning i civila kläder eller i folkmun kallad för Muck! Ordet ”muck” sägs härstamma från ön Muck i Skottland som enligt uppgifter ska betyda frisläppt (när man blir fri från obligatorisk tjänstgöring eller internering). Nu är det mera öl och fest på agendan än slit och släp i skogen. Man har släppt på uniformstvånget och många går nu i sina civila eller kronans träningskläder på fritiden, nu har man ständig kvällspermission på regementet och det blir lite öl både på logementet och de lokala pubarna i närheten av regementet.

Nu tillbringas tid till att städa och vårda material och allt man fått ut ska lämnas in till regementets förråd och bockas av så att inget fattas eller är skadat.
Regementets soldater av tackas av Regementschefen och kompani cheferna under pompa och ståt. Nu får man även sitt intyg för fullgjord värnplikt och givetvis ett betyg på hur man har skött sig under värnplikten.

Nu har man bara vägen till närmsta buss, tåg eller kanske flygplats att ta sig till så är man snart hemma och redo för civilt liv igen ända tills man blir inkallad till ”Rep Övning”

Som lite kuriosa lägger vi ut en bild på föreningens revisors fars muckarhäfte med skvadronsvisor för Stab Skvadronens avskedsfest Fredagen den 5 dec. 1941.


En svensk värnplikt under kalla kriget del 10
Markan
När ”Tallen” och hans värnpliktiga vapenbröder låg på regementet och var lediga från tjänstgöring/plikt. kunde de ju alltid ta sig ned till ”Markan” för att dricka kaffe med mazarin. Eller så kunde de tillbringa lite tid med att t.ex. spela flipperspel.
Marketenteri är ett försäljnings-och serveringsställe särskilt för meniga vid militärförläggningen, vanligen med ett sortiment liknande kiosk eller kafé. På eller under längre militära övningar brukar det finnas en fältvariant, bland annat i form av markenterikistor, populärt kallades det för ”Markan”. På regementets marketenteri kunde den värnpliktige också köpa godis, snus, cigaretter, tidningar som FIB Aktuellt, Lektyr eller varför inte Värnpliktsnytt?

Här kunde man även få hjälp med att beställa muckarsaker som pins och tröjor. Det var även här som man beställde värnpliktsmedaljen och soldatprovmärken.

En svensk värnplikt under kalla kriget, del 9
Högvakten

Under slutet av värnplikten tas vissa värnpliktiga soldater ut till tjänstgöring vid högvakten. De utvalda soldaterna har fått en viss träning och utbildning i att göra vakttjänstgöringen på högvakten.  Högvakten ansvarar för militära delar och firanden samtidigt som vaktstyrkan bevakar Stockholms och Drottningholms slott samt kungafamiljen. Högvakten är dessutom en viktig del av den militära beredskapen i Stockholm och har funnits i Sverige sedan 1500-talet och med kontinuerlig vakt vid Stockholms slott sedan 1523. Efter utförd högvaktstjänstgöring kunde man beställa  en plakett som visade att man gjort just detta. Om man dessutom hade skjutit salut vid något tillfälle kunde man beställa en så kallad salutmedalj. Dessa beställdes enklast via ”Markan på regementet” och man fick själv bekosta medaljerna!

I nästa avsnitt tar vi oss en närmare titt på just markan!

En svensk värnplikt under kalla kriget, del 8
Samövning och slutövning!

Efter att ”Tallen” och hans kompani och pluton avklarat soldatprovet och suttit lite till på skolbänken har det nu blivit tid för att samöva med de andra förbanden i försvarets olika grenar. Alla dessa övningar har haft ett övnings- eller operationsnamn som t.ex. ”Norrsken” eller som nu 2022 då övningen ”Aurora 2022” gick av stapeln. Syftet med dessa dyrbara övningar är givetvis att pröva samövning med de svenska förbanden från olika försvarsgrenar i så kallade krigsspel. Förr i tiden var alltid ryssen (Rudolf Röd) dem lede fi och kom från öst, givetvis! Idag pekar man inte ut någon nation som fiende utan det nämns bara att Sverige är under attack av främmande makt. Nu pulsar man ut i snö och kyla i mörkret och gör sitt bästa för fosterlandet. Man förflyttar sig i mörkret och gör eldöverfall på de fientliga styrkorna (B-styrkor) som består av andra värnpliktiga. Oftast var det infanteri och jägarsoldater som figurerade som fiender, eftersom deras uppgifter var att slå ut t.ex. luftvärn, tross, staber m.m. Hade givetvis sett lite lustigt ut om kockarna hade jagat fallskärmsjägare i mörkret! Oftast vid slutövning så låg man ute i några veckor under påfrestande förhållanden i mörker och kyla! Övningarna bedömdes av s.k. stridsdomare med gul/blå-markerade fordon och fältmössor! Efter att övningen var över så tog sig alla olika förband sig tillbaka till sina regementen där en otroligt tråkig vapenvård av material som tält, skidor, vapen, fordon och allt annat möjligt.


En svensk värnplikt under kalla kriget, del 7
Permission!
Under värnplikten hade de inkallade soldaterna givetvis ledigt ibland, så kallad permission eller i folkmun kallad för ”Permis”.
Man hade schemalagda permissioner eller beviljade permissioner! En beviljad permissionsansökan kunde man få  för att besöka tandläkaren (endast akutbesök) eller om man t.ex. behövde besöka anhöriga vid sjukdomsfall.  När man låg på regementet och inte var i vakttjänst eller beredskap hade man ständig nattpermis, vilket innebar att man var ledig att göra vad man ville efter dagens övningar. Ibland hade ”Tallen” helgpermission, vilket innebar att han kunde ta sig hem på försvarets bekostnad (skattebetalarnas) med tåg eller ibland med inrikesflyget. Dessa transporter var en del av totalförsvarets prövningar/övningar att förflytta värnpliktiga kors och tvärs över riket! Hade man inte skött sig kunde man få  sin permission indragen, så kallad kasernförbud, vilket innebar att man snällt fick stanna kvar på regementet istället för att fara hem till vänner och familj! Till dessa permissionstillfällen fanns en uniform framtagen för de värnpliktiga, M/60 som var frivillig att bära! Väldigt få  värnpliktiga  valde att bära denna permissionsuniform då de åkte hem på sin  ledighet! Man var inte tvingad att åka hem på sin permission utan man kunde ligga kvar på regementet om man så ville, vilket jag (ORDF.) gjorde då det tog mig ca. 20 timmar att ta mig hem med tåg! Nästan hela den lediga tiden gick till att sitta på tåget, inte så kul! ( på den tiden var det enkelspårigt upp till Norrland, vilket gjorde restiden sååååå lång).

Permissionsuniform m/60


En svensk värnplikt under kalla kriget, del 6
Soldatprov
Nu har det blivit dax för ”Tallen” och hans kamrater i plutonen att anlägga ett så kallat soldatprov. Det genomförs i fältmässiga förhållanden och soldaten ska kunna visa sina färdigheter i olika uppgifter under hög fysisk belastning! Under hela provet skall ”Tallen” hålla arbetspuls, samtidigt som prov på färdigheter genomförs. I ”Tallens” fall t.ex. truppförflyttning under eldgivning. Provets längd och svårighetsgrad varierar givetvis kraftigt mellan olika förband och befattningar. Efter avklarat soldatprov fick man rätt till att ta ut ett soldatprovsmärke, vilket man kunde beställa via regementschefen. Den som inte klarade provet fick givetvis inte ta ut märket och fick sämre betyg i tjänstgöringsboken och i betyget när han mönstrade ut!


En svensk värnplikt under kalla kriget, del 5

Övning, övning och åter övning är det som väntar ”Tallen” och hans vänner i plutonen nu när ”Gröt-Tjänsten” eller som det heter, grundutbildningen, börjar! Nu övar man i närheten av regementet med att sätta upp förläggningsplatser där man reser tält och bygger vaktpostplatser och lagar mat i stormkök de dagar då man inte tilldelas mat från koktrossen ute i fält! Mycket av utbildningen går åt till att lära sig att leva i snö och kyla, vilket inte alltid är så lätt! Det är även nu som man får ut sina tilläggsmärken till uniformen i de fall där man har använder det, och man syr fast det på sin uniformsärm!

Mycket tid ägnas åt skidåkning och skötsel av material och utrustning! En väldigt viktig del av utbildningen är just att lära sig att förflytta sig och att arbeta i grupp, ensam klarar man sig inte länge i ett skarpt läge! All praktik ute i fält varvas med besök på skjutbanor och teorilektioner på regementet! När man är ledig kan man smita ner på stan eller ta en ”NegerBoll” på markan medan man lirar på ett flipperspel!


En svensk värnplikt under kalla kriget del 4

Nu har vi kommit så pass långt i vår berättelse om ”Tallen” och hans värnplikt att de inkallade börjar att få ut sin utrustning; vapen, som kommer att följa en genom hela värnplikten och senare även under repövning! Sovsäckar, liggunderlag och div. matlagningsattiraljer som stormkök med tillbehör. Nu varvas plutonens soldater med fysisk träning och teorilektioner. Givetvis läggs fokus på den uppgift som den inkallade är uttagen till, för Tallens, som är uttagen som skyttesoldat, väntar många timmar på snöiga skjutbanor och skjutfält runt om uppe i Norrland!

Tallen tilldelas en AK-4 och han kommer även att ha hand om plutonens KSP-58 (kulspruta modell 1958). AK-4:an användes av försvaret mellan åren 1965-1986 då den ersattes av AK-5:an. AK-4:an är en modifierad version av det tyska Heckler & Koch G 3 och har kaliber 7,62X51. AK-5:an  är en svensk version av den belgiska FN FNC och har en kaliber av 5,56X45 (NATO). KSP-58:an finns än idag i vissa förband men har modifierats i vissa fall!  KSP-58:an vägde 11.6 kilo, hade en kaliber av 7,62X51 (vid den tiden ville man ha samma kaliber till så många vapen som   av praktiska skäl!) med en effektiv räckvidd på 1 100 meter och kunde skjuta iväg 600-800 skott i minuten av en hastighet på 830 meter i sekunden och var tillverkad av belgiska FN. Det var nära att försvaret istället för KSP-58:an valde  tyska MG-42:an som ratades då den ”äter” ammunition! Många har svurit över att släpa på KSP i snö o slask då den väger så mycket, Tallen var en av dem!


En svensk värnplikt under kalla kriget del 3
Efter en lång tidsödande tågresa upp till Norrland och slutdestinationen ( på 80-talet var det enkelspår från ungefär Gävle och hela vägen till nordligaste Norrland, vilket resulterade i att man fick invänta mötande tåg lite då och då. Detta gjorde att det tog lång tid att färdas sträckan om man t.ex. åkte från Stockholm och till Umeå, där ”Tallen” skulle stiga av för vidare transport med buss eller annat färdmedel till regemente I 20!) Väl framme vid kasernvakten, där man visar sin inkallelseorder och legitimation blir ”Tallen” hänvisad till den barack som hans pluton hörde till! Trött och sliten lägger sig Tallen och hans kommande vänner i de blå/vit rutiga bäddarna för att sova för natten! Det är nu allvaret börjar för den värnpliktige Tallen på Regementet I 20 som skyttesoldat i 10 Kompaniet, tredje Plutonen (Åsele Plutonen).

Tidigt på morgonen väcks de sovande värnpliktiga av höga ljud och skrik om att det är uppställning i korridoren om en halvtimme! Senare under plikten kunde tiden kortas ned till allt från fem till tio minuter! Efter en kort uppställning, då de värnpliktiga välkomnas till tjänstgöringen på regementet försöker man att ta sig ner till matsalen i samlad trupp i ”otakt” för att få i sig den första Militära Frukosten! Därefter tar man sig till materialförrådet för att få sin utrustning typ kläder skor gasmask, ja det hette så då, idag säger man skyddsmask. Lång- och kortkallingar, blandat med uniform M/58 och M/59 åker ned i en säck. Ja man fick  ut allt utom sitt vapen! Det är när jag (ORDF.) intervjuar den riktiga ”TALLEN” som han berättar om en händelse när hans Pluton står och väntar på sin tur att få ut utrustningen av soldaten bakom disken, dvs. Rusthållaren som ofta var civilanställd, med värnpliktiga hjälpredor som gjorde vapenfri tjänsteplikt! Vad som utspelar sig visar lite av den andan som fanns vid kalla krigets tid och den verbala ordergivning som ofta kom till användning då befäl och överordnade tilltalade de värnpliktiga! Nu är det så här, Tallen och hans Pluton står och väntar på sin tur för att få ut utrustningen och framför dem står en Pluton från K4 som också tar ut sin utrustning då från I 20 gs  förråd, då den värnpliktige Plutonsbefälet vänder sig till rustmästaren och begär att få ut nio stycken AK-4 ror och ett ”SPJUT” då en värnpliktig av dem var ”färgad” eller som sa på 80-talet, en ”Neger”.
För Tallen och hans ”Kamrater” väntar den kommande ”Gröt tjänsten”.


En svensk värnplikt under kalla kriget del 2
Nu har vi kommit fram till att ”Tallen” ska göra sin värnplikt i vår fiktiva historia, (vi blandar bilder och berättelser, men alla bilder och händelser är sanna och har skett en gång i tiden!).
En dag, ca. ett och ett halvt år efter att ”Tallen” utfört sin mönstring i Boden får han hem ett brev från Försvarsmakten, en så kallat inkallelseorder för militärtjänstgöring, värnplikt eller i folkmun Lumpen! Nu får han till sin fasa veta att han ska placeras i ett skyttekompani högt upp i Norrland! Man tog mycket folk till tjänstgöring från de södra delarna av Sverige upp till Norrland då det var brist på folk att välja mellan i norr! En annan sak som myndigheterna hade lärt sig under första och andra världskriget var att inte skicka ut soldater by vis, för när soldaterna kom hem på permis, så hade kanske så många som 60-70 % av dem dött eller var saknade! Detta resulterade i att det var svårt att få tillbaka soldaterna ut till slagfältet!

Så vår vän ”Tallen” sätter sig snällt på ett tåg och påbörjar sin färd mot norr!
Jag kommer så väl ihåg när jag själv (läs Ordförande FMB) tog mig upp till det kalla och mörka Norrland för min värnplikt! Iklädd afghanpäls, långhårig och med en lånad Postsäck från Posten i Sigtuna för mina personliga saker, satt där ensam på ett tåg på väg norrut. Minns inte riktig var det var, men tror att det var vid Gävle tågstation som jag såg att det var fullt med poliser på perrongen. Strax efter att tåget stannat, fann jag mig omringad av ett antal aggressiva polismän och en upprymd? tågkonduktör. Det skulle visa sig att det nyligen hade skett ett postrån och att konduktören hade larmat polisen när han sett min postsäck och inte riktigt tyckte att jag såg ut som att jag var på väg till att göra lumpen (man fick visa upp sin inkallelseorder till konduktören som var din färdbiljett). Ja, efter mycket om o men då de hällde ut innehållet med kallingar och annat roligt på tåggolvet till de andra resenärernas förtjusning, trodde polisen på mig och jag fick fortsätta med en in- och utvänd postsäck mot mitt mål!


En svensk värnplikt under kalla kriget del 1
Vår berättelse handlar om, låt oss kalla honom ”Tallen” så ingen blir utpekad, från att han mönstrar in och tills han blir avskriven från det militära! Det är tidigt 80-tal och ett antal unga män anländer till Boden i Norrland för att mönstra/skriva in sig till värnpliktstjänstgöring! Här genomförs diverse tester och hälsa, styrka, hörsel m.m. kollas. Man får träffa en psykolog och ett högre befäl (tror att det hette inskrivningsbefäl eller mönstringsbefäl? ) där man diskuterar ett lämpligt regemente för Tallens kommande grundutbildning/värnplikt. 6 till 8 månader efter att Tallen genomfört sin mönstring kom det med posten hem en ”Preliminär inskrivningssedel” med vilken befattning  och vilket eller vilka förband Tallen preliminärt var uttagen till. Av inskrivningssedeln framgick också  den period under vilken Tallen får räkna med att påbörja sin grundutbildning/värnplikt! Med inskrivningssedeln följde också en inskrivnings-/tjänstgöringsbok, där Tallen nu skulle samla alla handlingar och papper gällande militärtjänstgöringen! Tjänstgöringsboken och den så kallade dödsbrickan, Dog Tag eller ID-brickan skulle medtagas han åkte in på tjänstgöring eller värnplikt. Brickan kom till under 1950-talet då kalla kriget var i full gång och atombombkrig upplevdes som ett reellt hot och Sverige i början av 60-talet började ge alla nyfödda id-brickor av stål. Det var Skatteverket som utfärdade id-brickorna men det fanns även brickor från försvarsmakten. Sedan 2010 delas inte id-brickorna ut längre!


Här är lite lumparminne från finska gränsen 1939-41.


Nu under Corona tider kan vi väl hjälpas åt och hitta gamla lumparbilder och minnen från värnplikten under kalla kriget! Leta i gömmorna hemma och prata med de lite äldre om de har några bilder! Mina egna lumpenbilder är nog slut (nästan ingen hade kamera och ”INGEN HADE MOBIL TELEFON”).  Men under denna månad kommer jag att fylla på med bilder från 1939 och ett litet reportage om en av föreningens medlemmar som låg inne som KSP-skytt på I 20 Umeå under kalla kriget  och hade tjänstgöring i det tionde Åsele kompaniet! Vad den tredje Plutonen i tionde kompaniet kom att utsättas för kommer ni att få höra eller läsa här under Maj/juni 2020.


Den här lilla kopparramen (14 x 6 cm) har FMB:s kassör efter sin far, som var inkallad under kriget och låg på K2 i Helsingborg. Han var bara 19 år på den första bilden, 1933, och 27 år på den andra bilden 1941.


Finska gränsen 1939-41

Fick lite bilder av en vän på hans morbror som låg förlagd vid finska gränsen mellan åren 1939-1941! Kommer att fylla på med lite mer bilder senare!


Repmånad 1989


Kommer inte riktigt ihåg var denna bild togs under repövningen 1989.
Vi övade någonstans vid polcirkeln och att det var kallt, mörkt och mycket snö kommer man väl ihåg!


Bilder från Finland
Vi fick lite bilder av vår föreningsmedlem Rolle. Rolles farfar låg inne på ett maskingevärskompani, vi vet dock inte vilket men det var under Vinterkriget!
Även hans morbror och far gjorde sin värnplikt i det finska försvaret!


Minnen från Lohtaja

Lumpen i Finland 1975. Kari, en av våra föreningsmedlemmar gjorde sin värnplikt i Lohtaja, Finland 1975. Han tjänstgjorde i det motoriserade kustartilleriet.
Tack för fina bilder!


Utan spaning-Ingen aning

Sverige var återigen anfallet. Hela landet hade åkt på stryk och bara några få
motståndare återstod.
Snabbare än snabbt skulle staben ut i skogen. Bensinen var hårt ransonerad men
några få fat återstod. Fordonsparken var den sämsta som fanns kvar. Allt nytt och bra
var utslaget. Ur de mest bortglömda Mobförråden hämtades Jawor och antika Scanior.
Mitt i natten växte en stab upp i ingenting. En tall blev plötsligt tung radiolänkmast.
Mat och sjukvård fungerade. Undertecknad och ett gäng grabbar, mest samer, gled
ut i det vintriga ingenting-landskapet för att hindra motståndarens fjärrspanare.
Utan spaning – Ingen aning, som alla vet.
Och…efter några timmar revs allt ned. Genom skogar och kärr flyttades allt till en
ny plats och all vår möda startades om igen.
Efter några dagar kunde vi ibland få kontakt med andra förband. Det dök upp IKV91:or
och ett gäng stridsvagn S. (Deras schaktblad var mycket användbara i snön.)
Någon gång hälsade vi på några gömda bjässar till bandkanoner i snön.
Vi blev ganska duktiga på att jobba utan att sova eller vila. Allt var blött och smutsigt.
Det blev allt jobbigare att ”gå på toaletten”. Allt blandades till en lukt, som ingen som var med,
kan glömma. Jodå, visst hittade vi motståndare. Tyvärr fick vi inte göra vad vi ville med dessa …
Uniformen var krigsuniform m/58. Den andra, m/59 hade man på kaserngården. Beväpningen
var fortfarande m/45B hos oss skogsflanörer. Vi var mycket glada över att slippa släpa på
tyngre bössor. Tack försvaret!

Ja, så var verkligen lumpen, övning efter övning. Blött, kallt och eländigt.
Jämför med idag när våra staber ligger vägg i vägg i Stockholm och ingen kan bygga
upp ett försvar ute i ingenstans.

Men vi var väl ganska duktiga på det vi höll på med. Det som talar för detta är alla mina
krigsplaceringsorder, som envisades med att vara ”Kod RÖD” under en stor del av 80-talet
men det är väl kval. Hemligt än idag.


Ryssen kommer
Kommer nog aldrig att glömma bort operation Norrsken som hölls vintern 1982.
Det var kallt, riktigt kallt! Temperaturen pendlade konstant mellan minus 28 och minus 32 grader. Många förfrös både fingrar och tår, så även jag. Man fick försöka att värma fingrarna i armhålan. Bilar gick inte att starta och våra vapen krånglade i den stränga kylan.

Lump

Operation Norrsken 1982
 Övningen hölls i norra Sverige mellan den 6-9 mars 1982 men många förband låg ute i fält mycket längre än så. Vi övade i ca tre veckor i den stränga kylan.  Totalt deltog av flygande förband 21 divisioner, två helikoptergrupper och en sambandsflyggrupp. För första gången i en större övning genom fördes trupptransporter med Tp 84 ”Herkules” som transporterade ca. 7.500 man under övningen. Och nog var det norrsken, vill jag lova …


lumparminne

En och annan sån har man åkt i … på flaket!


Värnpliktsmedaljen

medalj
Försvarets värnpliktsmedalj var en medalj som tilldelades de svenskar som fullgjort värnplikt med godkänt betyg åren 1901-2010. Den instiftades den 16 augusti 2002 av överbefälhavaren och utdelades även retroaktivt och postumt. Sedan 30 juni 2010 är medaljen vilande. Medaljen är i silver av 8:e storleken. Nu när den nya militära grundutbildningen (värnplikten) införs på nytt återinförs medaljen under nytt namn – Grundutbildningsmedaljen. Det finns vissa regler om hur dessa medaljer får bäras, respektera detta!

Regeringen har beslutat att återinföra värnplikten från och med den 1 Juli 2017. 13 000 ungdomar kommer att kallas in till mönstring (födda mellan 1999-2000). Av de som gör de fysiska och psykiska testerna vid mönstring tas 4.000 ut för värnpliktsutbildning 2018.


lumparminnen

”Oh! En sån här rattade jag på 1980-talet.” Freddan L. står och drömmer sig tillbaka i tiden på fordonsmuseet Arsenalen 2016


Kalla kriget

Mer ”kalla kriget” än så här kan det knappast bli!
Ordförande i FMB (2015) någonstans i Sverige på 80-talet.